HISTORIEN OM FLISA

Under det tidiga 1980-talet fanns på en del håll i Sverige ambulansläkare, som var för sig strävade efter att utveckla ambulanssjukvården - från det klassiska "köra och bära" till en verksamhet, som kunde erbjuda ett kvalificerat första omhändertagande redan ute på hämtplats. Även om dessa pionjärer var för sig hade idéer och kände varandra personligen, var det svårt att skapa ett nationellt perspektiv.

1984 träffades för första gången ett antal administratörer och läkare - alla med ledningsansvar för ambulansorganisationer - till möte på nationell nivå för att dryfta gemensamma frågor. Mötet fick årliga uppföljare, och 1987 bildades Föreningen för Ledningsansvariga Inom Svensk Ambulanssjukvård, FLISA, som allt sedan dess hållit årliga konferenser hos olika värdlandsting i Sverige. Föreningens syfte är att främja utvecklingen av svensk ambulanssjukvård. Ungefär hälften av föreningens medlemmar är läkare - med en massiv dominans (över 95 %) av narkosläkare - medan den andra hälften utgörs av sjuksköterskor, administrativa chefer, stationsledare etc. Föreningen är alltså inte öppen för vem som helst, som är intresserad. Enligt stadgarna skall medlem ha ledningsansvar inom områdena "medicin, administration, drift eller utbildning", och man ansöker hos föreningens styrelse om medlemskap. FLISA ser det som en självklarhet att samarbeta med berörda myndigheter och organisationer, eftersom ambulanssjukvård spänner över ett mycket brett område - från fordons- och teknikutveckling till olika akutmedicinska områden, t. ex. hjärtmedicin, kirurgi, lungmedicin, ortopedi och neurologi, för att nämna några.

Ett självklart arbetsområde, ända sedan föreningen bildades, är kompetensutveckling. Det tidiga 1980-talets ambulansbesättningar var oftast växeltjänstgörande brandmän eller taxipersonal - med i regel endast basal medicinsk utbildning. Sedan dess har en snabb utveckling mot allt högre kompetens ägt rum. Idag arbetar den absoluta majoriteten av Sveriges ambulansbesättningar på heltid i sitt yrke, utan att växeltjänstgöra inom andra områden. Redan på 1980-talet höjdes inom de flesta organisationer kravet för nyanställning till undersköterskekompetens, i regel med 20 veckors påbyggnadskurs i ambulanssjukvård, och idag är det helt dominerande nyanställningskravet sjuksköterskelegitimation. 1997 utgav Socialstyrelsen en kompetensbeskrivning för sjuksköterska i ambulanssjukvård, som nu ligger till grund för vårdhögskolornas vidareutbildningsprogram och ambulansorganisationernas krav.
Parallellt med personalens snabba kompetensutveckling - och därmed sammanhängande läkemedelshantering redan på hämtplats - har en lika snabb teknisk utveckling lett till, att patienterna idag kan erbjudas ett kvalificerat omhändertagande, som var svårt att tänka sig för 15 år sedan. Exempel på sådana framsteg är den halvautomatiska defibrillatorn, som revolutionerade möjligheterna att snabbt "återstarta" ett stillastående hjärta, pulsoximetern, som ger sekundaktuell information om blodets syreinnehåll, och CPAP, som är en enkel, teknisk metod att behandla grav, akut hjärtsvikt.

Kommunikationsteknologins utveckling har samtidigt förenklat möjligheterna för ambulansbesättningarna att hålla kontakt med såväl larmcentraler och sjukhus som med den patient, till vilken man är på väg (mobiltelefonen!). GPS-system (satellitnavigeringssystem) gör, att varje SOS-central idag har möjligheten att minutaktuellt hålla reda på, var alla ambulanser befinner sig, och med modern telemedicinsk utrustning kan ett 12-kanals-EKG sändas direkt från patientens bostad - eller ambulansen - till mottagande akutmottagning, så att patientens omhändertagande blir både snabbare och mer precist. Andra elektroniskt erhållna värden kan naturligtvis sändas på samma sätt. (En inte orealistisk tanke är, att ambulansbesättningen inom tio år kommer att kunna sända TV-bilder från hämtplats/sjukhytt in till sjukhuset, så att mottagande läkare faktiskt kan se - och kanske tala med - den patient, som är på väg in.)

FLISA:s årliga konferenser, som är öppna för alla intresserade, samlar mycket folk från hela ambulanssverige - de senaste åren över 300 besökare. Även dessa konferenser speglar föreningens strävan efter att samarbeta med berörda intressenter och brukar ha speciella huvudteman. Vid tioårsjubileet 1997 samordnade FLISA sålunda konferensen med ambulanssjukvårdarnas organisation SRAG - Svenska Räddnings- och Akutvårdsgruppen, som samtidigt fyllde 20 år. 1998 års konferens med temat Tidigt omhändertagande av akuta bröstsmärtor samordnades naturligtvis med Svenska Cardiologföreningen. Resultatet blev FLISA:s dittills största arrangemang; drygt 700 deltagare! År 2000 anordnades konferensen tillsammans med Svensk Katastrofmedicinsk Förening - med ett nytt "all time high" avseende antalet deltagare som en lämplig start på det nya millenniet.

Linköping i april 2002
Bror Gårdelöf styrelseledamot i FLISA sedan 1988, varav ordförande 1992 - 1998.

^{Uppdaterat 2010-05-25}

PRESENTATIONER

Första nationella mötet för höftfrakturer

FLISA Styrelse möter företrädare för SKL:s helikopterprojekt.